Jag vet att jag sitter i samma hamn som andra men ändå dömer jag ut dem. Skillnaden är väl att jag inte har lämnat hamnen medan andra har gett sig iväg på farliga och djupa vatten. Själv sitter jag där på samma plats i hamnen och begrundar, dömer, vill se allt i svart eller vitt och hoppas så innerligt på förändring. Så enkelt är det ju inte.

Jag vet att jag kanske inte har en lysande period i mitt liv just nu men det är ju inget som inte går att ändra på. Jag vet bara inte riktigt hur man gör men jag vet i alla fall hur man INTE ger upp. Det har jag lärt mig genom åren. Det enklaste vore ju att bara försvinna långt bort från allt men även det fungerar ju inte. Det vet jag. Bara för att det är den enklaste vägen att ta just då betyder ju inte att någonting löser sig. Jag måste ordna, styra, fixa och ta mig igenom allt på egen hand.

Jag vet att jag har sårat fina människor i min närhet och även mig själv.

Jag vet vad som måste göras och jag tänker börja nu…